Diabetesmedicin med SGLT2-hämmare i klinisk verklighet är associerad med en signifikant minskad risk för kardiovaskulärt insjuknande, särskilt med dödlig utgång, jämfört med andra glukossänkande läkemedel. Detta gäller även hos patienter utan känd hjärt-kärlsjukdom och kan ge såväl kardiovaskulärt skydd som njurskydd för patienter med typ 2-diabetes.
”Detta är mycket intressanta resultat”, säger Jan Eriksson, professor i diabetologi vid Uppsala universitet och ledamot av den vetenskapliga kommittén för den nordiska delen av CVD-REAL studien. ”Tack vare våra unika förutsättningar när det gäller registerforskning i Sverige, Norge och Danmark har man nu i en observationsstudie kunnat undersöka skillnader i dödsfall av kardiovaskulära orsaker kopplat till olika typer av diabetesläkemedel.” Studien baseras på alla läkemedelsbehandlade patienter med typ 2-diabetes, men analyserna utfördes på jämförbara grupper av patienter som behandlats med antingen SGLT2-hämmare (den nyaste läkemedelsklassen) eller med andra diabetesläkemedel. Dessa resultat tyder på att behandling med SGLT2-hämmare är associerad till en minskad risk för tidig död, på grund utav hjärtkärlsjukdom men även andra orsaker. Man noterade också en minskning av risken för hjärtsvikt. Dessa skillnader observerades oavsett om patienterna haft tidigare känd hjärt-kärlsjukdom eller ej.
I den nya studien deltog 10 000 personer med typ 2-diabetes och med högrisk för kardiovaskulär sjukdom. Genom lottning fick de placebo eller kanagliflozin, som är en SGLT2-hämmare. SGLT2-hämmare är en läkemedelsklass som sänker glukoshalten i blodet genom att öka utsöndringen av glukos i urinen. Under 188 veckor utvärderades utfallet och det primära utfallsmåttet var en kombination av död i kardiovaskulär sjukdom, ickedödlig stroke eller icke-dödlig hjärtinfarkt. Enligt nya fynd redogjorda för i New England journal of medicine, var kanagliflozin förknippat med en 14 procent lägre risk för död i kardiovaskulär sjukdom, icke-dödlig hjärtinfarkt och icke-dödlig stroke jämfört med placebo. Färre kanagliflozinmottagare upplevde dessa händelser: 26,9 mot 31,5 per 1 000 patienter per år. De som tog medicinen hade också en 33 procent lägre risk för hjärtsvikt under sjukhusvistelsen.
Till skillnad från tidigare studier av läkemedlet drabbades dock patienter som tog kanagliflozin av amputationer i högre utsträckning, främst av fötter och tår. Forskarna menar att läkemedlet även har en skyddande inverkan på njurarna samt minskar risken att proteiner läcker ut i urinen. Dessa effekter var emellertid inte statistiskt signifikanta. Ytterligare bevis på njurskyddet kan lämnas senare i år när resultaten från Canagliflozin and Renal Endpoints in Diabetes with Established Nephropathy Clinical Evaluation Trial (CREDENCE; NCT02065791) kommer att publiceras. ”Både patienter och läkare borde vara mycket intresserade av resultaten”, yttrar medförfattaren Dr. Vlado Perkovic, i ett pressmeddelande. ”Det här är verkligen en game changer vid behandling av typ 2-diabetes. Det minskar inte bara risken för hjärtsjukdomar, utan ger också ett verkligt skydd mot njursvikt som drabbar många människor med diabetes.”
