Brist på sjuksköterskor och vårdplatser är största hoten mot njursjukvården!

Maria Eriksson Svensson är professor och överläkare i njurmedicin vid Uppsala universitet och Akademiska sjukhuset.

Efter nästan tio års utflykt till andra arbetsgivare (läkemedelsindustri och läkemedelsverk) känns det kul och utmanande att vara tillbaka inom njursjukvården, och det är framförallt spännande att se hur mycket som har hänt inom det kliniska arbetet på kliniken.

Det första jag tänker på när jag sitter här vid tangentbordet är utvecklingen som skett av de elektroniska journalerna. De är förvisso inte alltid intuitiva och användarvänliga för oss som tillhör det (lite) äldre gardet. Ibland kan det, med den nya it-teknologin, vara svårt att hitta det som är viktigt när det gäller det njurmedicinska patientarbetet, men jag minns också hur vi en gång i tiden jagade våra pappersjournaler och pärmar som inte fanns på plats. Nu är patientjournalen oftast bara en tangenttryckning bort… Nytt för mig och ett fantastiskt framsteg är också de elektroniska recepten där felexpedieringarna på apoteken lär ha minskat med nästan 90 % när receptarierna slipper vara grafologer och teckentydare. Personligen minns jag också med fasa när det var dags att skriva ut läkemedel till våra patienter med dialysbehandling och hur man då var tvungen att för hand skriva ut alla läkemedel som användes på dialysavdelningen på receptblankett. Det blev många recept och ett årligt återkommande test på ST-läkarens uthållighet och dedikering till den njurmedicinska specialiteten.

Se över rollfördelningen

Mycket av den njurmedicinska diagnostik, behandling och vård som tidigare skedde inneliggande har flyttat till våra alltmer högspecialiserade öppenvårdsmottagningar (njur-, dialys och aferesmottagningar). Denna utveckling har också inneburit att de patienter som behöver inneliggande vård har blivit allt mer komplexa och vårdkrävande. Den tekniska utvecklingen inom dialys- och transplantation, parallellt med nya behandlingsprinciper och läkemedel, har också inneburit att vi kan behandla tidigare, mer intensivt och specifikt samt fler, och i många fall äldre, patienter med i de flesta fall goda resultat. Därmed krävs både en högre och även bredare kompetens hos personalen, både på mottagningar och vårdavdelningar. Samtidigt verkar inte sjuk­vårdens rollfördelning ha ändrats nämnvärt.  En tanke är därför att vi kanske behöver se över dessa rollfördelningar, så att medicinska sekreterare/vårdadministratörer och undersköterskor kompetensutvecklas och därmed kan avlasta legitimerad personal, och så att var och en inom hälso- och sjukvården får arbeta på toppen av sin kompetens!

Personalbrist och semester

Det är därför oroande att det kommer signaler från många njurmedicinska verksamheter i landet att det är problem att få tag på legitimerad personal till dialysmottagningar och vårdavdelningar. Flera kliniker säger nu att de kommer att tvingas dra ner på mängden dialysbehandlingar för njursjuka patienter på grund av personalbrist och semestrar. När det gäller patienter som ska påbörja dialys, oavsett om det är akut eller planerat, så fördröjs detta ofta av personalbrist och brist på vårdplatser. De bakomliggande orsakerna till sjuksköterskebristen inom njur- och dialyssjukvården anges vara uppsägning pga. ”lönebrist”, sjukskrivningar pga. brister i arbetsmiljön, utebliven vidareutbildning, för lite tid för verksamhetsutveckling, hård belastning pga. covid-pandemin och en underliggande vårdplatsbrist – med små möjligheter till återhämtning.

Tydligare under sommaren

Njurförbundet har länge oroat sig för problemen i dialysvården och särskilt kompetensförsörjningen.

– Det vi bland annat vill är att säkerställa personalbemanningen när det gäller dialyssjuksköterskor, säger Håkan Hedman, förbundsordförande i Njurförbundet

Bristen på sjuksköterskor inom hela njursjukvården och främst dialysvården blir tydligare och särskilt kännbar för patienterna under sommaren. Möjligheten att åka på semester om man har bloddialys är liten eller obefintlig eftersom få sjukhus klarar att erbjuda dialys till patienter från andra håll i landet.

– Det innebär att många som har dialys inte kan åka till sommarstugan eller någon annanstans utan måste stanna hemma hela semestern, säger Håkan Hedman.

Njurförbundet genomför nu i samarbete med sina lokalföreningar en inventering av sjuksköterskebristen inom njursjukvården, och vilka effekter det får för patienter med njursjukdom (framförallt för de som har bloddialysbehandling).

Svensk njurmedicinsk förening ser nu sjuksköterskebristen, tillsammans med vårdplatsbristen, som de största hoten mot den svenska njursjukvården. 

Tydliggöra karriärvägar

Det är därför viktigt med ett positivt exempel från Region Skåne, där man beslutat om en förstärkning av njursjukvården med 44 miljoner kronor per år. Pengarna ska bl. a användas till att genomföra åtgärder så att fler patienter med njursjukdom ska kunna följas upp och behandlas på distans, färre ska behöva åka till sjukhus för dialys och fler ska transplanteras.

 Sjuksköterskors specialisering ska ges inom ramen för yrkeslivet. Varje sjukvårdsledning behöver tydliggöra vårdpersonalens karriär­vägar, ge tid och möjlighet för alla yrkesgrupper att utveckla sjukvården, och vara villig att ta till sig råd från vård som fungerar, både i resten av Sverige och omvärlden. Inte minst ska den mest erfarna på en arbetsplats tjäna mer än en nyanställd i samma yrkesgrupp, och man kan dessutom diskutera om det inte borde införas någon form av ”trohets-bonus”, d v s ett tillägg på lönen när man har passerat ett eller två år som anställd vid samma (njurmedicinska) enhet Även arbetstidsförkortning borde kunna vara ett verktyg i alla chefers verktygslåda. En genomtänkt sjukvårdsledning låter oss bättre behålla de kunnigaste och mest erfarna. Allt annat är ett misslyckande, helt i onödan. Därtill är det slöseri med skattepengar, att ständigt skola in ny personal, betala övertid för extra arbetspass och tillfälligt anställa hyrpersonal, som kostar mer än dubbelt så mycket.

Vända negativ trend

Kompetensutveckling med specialistsjuksköterskeutbildning för njur- och dialyssjuksköterskor skulle kunna var ett viktigt bidrag till att behålla och utveckla kompetent personal. Därför föreslår vi att SNF och SNSF fortsätter att jobba tillsammans för ett initiativ för att vända en negativ trend med personalflykt från njursjukvården (se även krönika från SNSF i Dialäsen nummer 1 2022).

I det Nationella planeringsstödet går Socialstyrelsen varje år igenom tillgång och efterfrågan på legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal. Årets rapport bekräftar i mångt och mycket en bild av en sjukvård som skriker efter kompetens. Alla regioner uppger i enkätsvar till Socialstyrelsen att de har brist på bl. a specialistsjuksköterskor och läkare med specialistkompetens så intresse borde nu finnas även hos våra sjukvårdsledningar.

Av Maria Eriksson Svensson, vice ordförande SNF

Foto Uppsala Universitet/Dialäsen