Nyligen publicerades en artikel i Nature som väckt stor uppmärksamhet i den medicinska världen. För första gången har en hel gris­lunga transplanterats till en hjärndöd människa i Kina.

Syftet var rent forskningsmässigt: att pröva om en genmodifierad gris­lunga kan kopplas till människans blodcirkulation och fungera åtminstone en begränsad tid. I studien överlevde lungan i tre dagar – ett tydligt bevis på att utvecklingen inom xenotransplantation har tagit ännu ett steg framåt.

Organbristen driver forskningen

Bakgrunden är välkänd: den akuta bristen på organ. Varje vecka dör patienter i väntan på en ny lunga, lever, ett hjärta eller en njure. I decennier har forskningen därför sökt alternativ – och xenotransplantation, alltså transplantation mellan arter, har länge varit det mest omdiskuterade och visionära spåret.

Genmodifierade grisar har länge setts som en möjlig lösning, men först med moderna gentekniker och nya sätt att kontrollera immunsystemet har fältet tagit verkliga kliv framåt. Det kinesiska försöket markerar en ny fas i utvecklingen.

Njurar ligger längst fram

Trots att lungförsöket är banbrytande är det inte lungan som tros bli det första organet i klinisk användning. Hjärtat, och framför allt njuren, ligger betydligt längre fram. Njuren anses mest lovande och har redan nu visat goda resultat i flera prekliniska studier.

I USA förbereds nu en klinisk studie som planeras starta under 2025 där patienter med svår njursvikt ska transplanteras med njurar från genmodifierade grisar. Om resultaten blir positiva kan det innebära ett helt nytt behandlingsalternativ för många patienter som idag är beroende av dialys i väntan på transplantation.

Svensk koppling till utvecklingen

Sverige har historiskt spelat en ledande roll inom xenotransplantation. På 1990-talet låg vi i framkant inom transplantation av öceller till patienter med diabetes. Och än idag är vi med i frontlinjen.

Vid Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm leder professor Gabriel Oniscu ett samarbete med den amerikanska klinik som driver utvecklingen av grisnjurstransplantationer. Tillsammans undersöker man hur denna teknik kan introduceras även i Sverige inom en nära framtid – något som kan ge helt nya möjligheter för svenska patienter med njursvikt.

Men en avgörande fråga är hur allmänheten ställer sig. Är man redo att ta emot ett organ från en gris? Hjärt­klaffar från grisar har använts i Sverige i decennier och är idag accepterade, men väckte initialt starka diskussioner. Därför studerar vi nu, i ett samarbete mellan Lunds universitet och Karolinska Institutet, hur människor ser på xenotransplantation.

Hopp – men också försiktighet

Framstegen väcker hopp, men vägen från forskningsförsök till klinisk rutin är lång. Varje steg måste utvärderas noggrant – vetenskapligt, medicinskt och etiskt. Patienternas säkerhet måste alltid stå i första rummet, och riskerna får aldrig överstiga nyttan.

Xenotransplantation är inte längre science fiction. Resultaten visar att det kan bli verklighet. Men för att nå dit krävs fortsatt forskning, internationellt samarbete – och stor försiktighet. Först då kan visionen om grisorgan i människan bli en behandling som räddar liv.

 Av: Sandra Lindstedt, professor och överläkare i thoraxkirurgi och transplantation, Skånes Universitetssjukhus i Lund.

Gabriel Oniscu, professor i transplantationskirurgi Karolinska Institutet, Chef Transplantationscentrum Karolinska Institutet.

Foto: Skånes Universitetssjukhus och Karolinska Institutet.