ICD – international classification of diseases – är det system för diagnoskodning som används världen över, framtaget av världshälsoorganisationen, WHO, i syfte att kunna föra statistik över sjukdomar och dödsorsaker.
I sin mest rudimentära form togs det i bruk redan på 1800-talet (möjligen inspirerat av ett förslag av Florence Nightingale, som ju också var en uppburen statistiker) och har förstås förfinats under det gångna seklet. Den nuvarande versionen, ICD-10, lanserades 1992. Nu har ICD-11 färdigställts och översatts, och planeras att sjösättas hos svenska vårdgivare under kommande år (1 januari 2027 för Socialstyrelsens dödsorsaksregister och 1 januari 2028 i Socialstyrelsens hälsodataregister).
Helt digital med ny kodstruktur
ICD-11 innebär en del nyheter: det är helt digitalt, har en ny kodstruktur, och sägs ge större möjligheter till precision, underlätta dataöverföring och jämförande analyser. Flera nya sjukdomskapitel har tillkommit, över 200 nya diagnoskoder bara för allergener. Den nya kodningen består av baskoder och detaljkoder som kan kombineras för ökad detaljering och där även etiologi kan infogas.
Vad innebär då den nya versionen för vår del?
Några aspekter framkommer vid en snabb granskning, som kan vara värda att notera. ICD-11 har från tidigare versioner ärvt den styvmoderliga hanteringen av vår vanligaste glomerulonefrit, IgA-nefrit, som i den nya versionen klassificeras som avvikande urinfynd (“Andra specificerade kliniska fynd i prover från urinvägarna”). Det är lite som att vi skulle benämna en tumörsjukdom som ett avvikande biopsifynd. Systemet ter sig heller inte särskilt logiskt uppbyggt med avseende på andra ganska vanliga njurmedicinska diagnoser. Om du i ICD-10 söker på nefrotiskt syndrom (N04) finner du i anslutning därtill kompletterande diagnoskoder för exempelvis FSGS eller membranös glomerulonefrit. I ICD-11 däremot finns nefrotiskt syndrom som diagnoskod men inga av de vanligaste bakomliggande sjukdomarna finns med som tilläggskoder.
Leta själv efter diagnoskoder
Den som ska sätta diagnos får själv leta upp önskade diagnoskoder och kombinera med syndromkoden (baskoden) – dessa diagnoser är inte “prekoordinerade” i ICD-11 utan fordrar en sammanfogning av skilda diagnoskoder (“postkoordinering”).
Den som känner sig manad kan gå in och klicka sig fram på hemsidan (https://icd.who.int/en/) för att göra sig en egen uppfattning. Det finns möjlighet att skicka in synpunkter till e-hälsomyndigheten som är den myndighet som har ansvar för implementering av ICD-11.
Sannolikt tillför ICD-11 förbättrade klassifikationsmöjligheter men risken är också att den nya strukturen med aktivt kombinerande av bas- och detaljkoder blir mer tidsödande och, åtminstone i en övergångsperiod, ytterligare förtätar vår redan digra snårskog av vårdadministrativa åtgärder.
Av Björn Runesson
Överläkare, Njurmedicinska kliniken, Norrlands universitetssjukhus, styrelseledamot Svensk njurmedicinsk förening
Foto:Norrlands universitetssjukhus
FAKTARUTA
Övergång från ICD-10 till ICD-11
Världshälsoorganisationen (WHO) har gett ut den 11:e revideringen av ICD – den internationella klassifikationen av sjukdomar. ICD-11 speglar viktiga framsteg inom den medicinska vetenskapen.
Den nya klassifikationen är helt digital och innehåller nya funktioner och verktyg. Det gör det bland annat möjligt att beskriva dödsorsaker och hälsotillstånd mer detaljerat än tidigare. Klassifikationen innehåller flera nya kapitel, exempelvis ”Sjukdomar i immunsystemet” och ”Tillstånd relaterade till sexuell hälsa”.
ICD står för International Classification of Diseases och ligger bland annat till grund för statistik över dödsorsaker, sjukdomar och andra hälsoproblem.
Förvaltningen av de hälsorelaterade klassifikationerna har från 1 juni 2026 flyttats över från Socialstyrelsen till E-hälsomyndigheten. För att stödja övergången till ICD-11 på bästa sätt har myndigheterna etablerat ett nära samarbete.
Källa: Socialstyrelsen
