Vid kronisk njursjukdom föreligger många olika faktorer som begränsar den fysiska arbetsförmågan. Vid behandling med bloddialys ligger kapaciteteten på ungefär hälften av förväntat jämfört med en frisk person. Generellt låg aktivitet, ofta otillräckligt näringsintag och att mycket tid läggs på njurmedicinska utredningar, operationer och andra besök på sjukhuset påverkar livskvaliteten. Enklare vardagliga göromål kan bli utmanande. Även transporter till och från dialysbehandlingarna kan vara uttröttande såväl fysiskt, mentalt och tidsmässigt.
För att i största möjliga mån upprätthålla den fysiska kapaciteteten och bibehålla en så god livskvalitet som möjligt bör den fysiska kapaciteten bedömas regelbundet hos en fysioterapeut. En bedömning bör omfatta muskulär styrka, sensomotorisk förmåga, uthållighet, balans, gångförmåga och kondition. Vid de olika testmomenten mäts och registreras eventuella funktions- och styrkenedsättningar. Testerna är speciellt utvalda för att upptäcka funktionsbortfall som är typiska vid kronisk njursjukdom:
Handgreppsstyrka och finmotorik
Att ha en god handgreppsstyrka underlättar självständigheten i vardagligt förkommande aktiviteter såsom att bära en väska/kasse, öppna förpackningar, lyfta en gryta, ställa in porslin och glas i köksskåpen och andra vanligt förekommande göromål. Vid mätning av handgreppsstyrkan noteras även om det finns nervpåverkan, olika smärttillstånd och eventuella felställningar som kan och behöver behandlas kirurgiskt. Handgreppsstyrkan kan mätas med en handdynamometer eller kiknande instrument som mäter styrkan i kilo. Finmotorik och sensomotorisk funktion kan testas genom ett plockprov som går ut på att plocka upp tio små föremål och lägga dem i en burk så snabbt som möjligt. Bibehållen finmotorisk funktion underlättar när det gäller exempelvis påklädning, knäppa knappar, dra igen blixtlås, skriva, äta, fördela och att ta sina mediciner. Nedsatt syn och samtidig nedsatt känsel i fingrarna är två faktorer som kan påverka. Vid nedsatt funktion i händer och fingrar som inte är träningsbar, finns det hjälpmedel som underlättar i vardagen att tillgå.
Benstyrka
Hos fysioterapeuten bedöms både underbensstyrka och lårmuskelstyrka.
Underbensmuskulaturen testas funktionellt genom att maximalt antal tå- och hälhävningar utförs. Att ha en god styrka i underbenen är avgörande för gångförmågan, framför allt vid isättning och avveckling av foten i själva gångsteget. Fysioterapeuten noterar om det finns sidoskillnad och om eventuell funktionsnedsättning är träningsbar eller inte. Vid kronisk njursjukdom och diabetes kan polyneuropati vara en anledning till nedsatt funktion. Det är en sjukdom i flera av kroppens nerver som oftast börjar i benen och ger sämre känsel i fötterna. Besvären förekommer även i händer och armar. Vid nedsatt funktion påverkas balansförmågan och risken att snubbla och falla ökar. Fysioterapeuten noterar även om det finns en svaghet i höftmuskulaturen. Ett test som mäter lårmuskulaturens funktionella styrka, uthållighet och funktion utförs under aktivitet. Ett uppresningstest från en stol på tid är ett exempel på ett sådant test. Att ha en bra lårmuskeltyrka minskar risken att falla och gynnar självständigheten vid samtliga förflyttningar.
Balans
Det finns flera olika balanstester att välja mellan. Det som bedöms är om det finns en ökad falltendens samt eventuella sidoskillnader. Nedsatt syn och neuropati är faktorer som påverkar balansförmågan. Vid balanstest observeras även om det finns nedsatt rörlighet och eventuell smärta som påverkar och som är behandlingsbar. Genom att träna upp balansförmågan minskar risken att falla. Vid mycket nedsatt balansförmåga är det en indikation på att utprovning av lämpligt gånghjälpmedel bör ombesörjas.
Kondition
Konditionen kan bedömas med flera metoder och fysioterapeuten avgör vilken som är lämplig för respektive patient beroende på balansförmåga och övrigt status vid bedömningstillfället. En funktionell metod är ett trapptest där patienten går så många våningar som möjligt. Efter avslutat test skattar patienten andfåddhet och bentrötthet enligt Borgsskalan. Denna metod är att föredra om patienten har trappor hemma. Gångtekniken analyseras och rådgivning och information om säkraste sätt att gå i trappa ges av fysioterapeuten. Andra sätt att bedöma kondition på är genom ett submaximalt test på ergometercykel eller löpband. Ansträngningen ligger vid ett sådant test på en individanpassad belastning under en bestämd tid samtidigt som pulsmätning sker. Om patienten har gånghjälpmedel kan ett 6-minuters gångtest vara mer lämpligt. Vid detta test bedöms dock inte konditionen i den bemärkelsen, utan mer gångförmåga och gångsträcka. Att ha en så god kondition, styrka och balansförmåga som det är möjligt gynnar patienten och underlättar vid all typ av aktivitet i det vardagliga livet.
Av Mia Trondsen
Referenser
- Wiberg, E Zechner. Bedömning av funktionell kapacitet hos njursjuka- reliabilitetsprövning av ett testbatteri. Nordisk Fysioterapi. 1997; 1:127–134
FYSS 2017 – Del 2:20 Fysisk aktivitet vid kronisk njursjukdom
FYSS 2021 – Del 1.10 Bedöma och utvärdera fysisk aktivitet
Foto: Freepik, Pixabay
