Reglerna ska bli tydligare när gäller frågan om när det ska vara möjligt med organbevarande behandling till en döende patient. Det föreslår regeringens utredare Sten Heckscher som den 3 juni lämnade sitt utredningsförslag till socialminister Lena Hallengren. Den nya utredningen är ett komplement till en tidigare utredning.
Medicinska insatser till en döende patient är nödvändigt för att möjliggöra organdonation efter döden. Idag varierar praxis mellan olika sjukhus. Huvudfrågan i utredningen har varit att analysera och lämna förslag till vilka medicinska insatser som ska kunna sättas in för att möjliggöra organdonation
Det är otydligt för patienter, anhöriga och personal vad man får göra och när man får göra det, enligt utredaren Sten Heckscher. Donationsutredningens förslag ska alltså göra detta tydligt. Det ska framgå av lag när och under vilka förutsättningar organbevarande behandling ska få ges och vad behandlingen ska innefatta. Det är i huvudsak intensivvårdsinsatser som till exempel respiratorvård och medicinering.
En viktig förutsättning är att organbevarande behandling får inledas först efter att läkarna bedömt att livsuppehållande behandling inte ska inledas eller inte fortsätta, det vill säga när patienten är bortom räddning. Den organbevarande behandlingen ska få ges bara om den inte kan anstå till efter döden, inte medför mer än ringa skada eller ringa smärta och inte heller hindrar insatser för den möjlige donatorns egen skull.
– Jag hoppas att tydligare regler och bättre förutsebarhet ska ge patienter, anhöriga och vårdens personal trygghet och att det ska leda till fler donationer. På så vis kan fler liv komma att räddas, säger Sten Heckscher.
– Antalet organdonationer i Sverige behöver öka. Vi kommer nu att läsa igenom donationsutredningen noggrant och se hur vi bäst går vidare med förslagen, säger socialminister Lena Hallengren
Av Susanne Rydell