Den andra svenska konferensen om levande njurdonation höll spå Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge den 1-2 juni. Ansvarig för programmet var Ingela Fehrman-Ekholm. Det var en spännande konferens där berättelser från njurdonatorer om deras upplevelser och erfarenheter blandades med vetenskapliga föredrag. Dialäsens Ingrid Petersson var givetvis på plats för att återge det till dig.
Ingela Ferhman-Ekholm har arbetat som överläkare och specialist i njurmedicin på Karoliniska universitetssjukhuset och Sahlgrenska universitetssjukhuset samt dessutom tidigare som professor i transplantationsmedicin vid Sahlgrenska akademin. Hon donerade själv en av sina njurar till sin make för 23 år sedan och har därefter forskat om levande donatorers villkor. Hennes forskning har på fler sätt bidragit till både fysiskt och psykiskt förbättrad eftervård för levande givare. Konferensen skedde i närvaro av H.K.H. Prins Daniel, som är en förebild när det gäller att öka medvetenheten och kunskapen om njurtransplantation. Programmet omfattade olika aspekter av levande njurdonation och transplantation inklusive framtida möjligheter och utmaningar.
Njurdonatorers berättelser
Att donera sin njure till sitt lilla barn beskrevs mycket starkt av Andreas Bolonassos. Att det kanske var lättare att ge än att ta emot en njure berättade Folke Löfgren om. Han var 67 år när han donerade sin njure till sin fru Ragnhild och det har nu fungerat bra i tio år. Han beskrev den långa vägen från att han erbjöd sig att bli en levande njurdonator tills det äntligen var dags för operationen. Det har gått jättebra att leva med en njure och han har känt att det har gett så mycket tillbaka, att hans fru kan överleva och må bra och att de har kunnat fortsätta ha ett fint liv tillsammans. Att inte bli accepterad som levande njurdonator berättade Susanne Honohm om och hur hennes liv, eftersom en tumör upptäcktes och kunde opereras bort. Till sist fick vi lyssna på erfarenhet av att vara anonym donator, att donera en njure till någon okänd.
Nya studier om anonyma levande donatorer
Två nya studier om hur det är att vara levande donator kommer snart att publiceras. Ingela Ferhman-Ekholm har gjort en studie där anonyma levande njurdonatorer intervjuats och Annette Lennerling, sjuksköterska och docent från Göteborg redogjorde för en ny metasyntesstudie. Den handlar om innebörden av att vara levnde donator av njure, benmärg eller en bit av sin lever. Metasyntes betyder att man går igenom många vetenskapliga artiklar och analyserar om litteraturen.
”Många njursjuka patienter som skulle ha nytta av en njurtransplantation med en levande givare får inte möjligheten av orsaker såsom kunskap, bristfälliga rutiner, logistik, stöd och resurser.”
Internationella erfarenheter av njurdonation
Amit Garg, njurläkare från Toronto i Kanada, berättade om hur de arbetat för att öka antalet njurtransplantationer med levande givare. Att bli njurtransplantaterad jämfört med at ha dialysbehandling innebär att leva längre, må bättre och att individen och samhället kan spara upp till 130 miljoner kronor i lägre sjukvårdskostnader. Om den njursjuka personen dessutom kan få en njure från en levande donator slipper individen att vänta i flera år på en njurtransplantation och et råder större chans till längre överlevnad för den transplanterade njuren och för individen. Cirka 30 000 njurtransplantationer med levande givare görs varje år i världen och har utförts i fler än 90 länder.
Svårt att fråga
Många njursjuka personer som skulle ha nytta av en njurtransplantation med en levande givare får inte möjligheten av orsaker såsom kunskap. bristfälliga rutiner, logistik, stöd och resurser. De kanadensiska erfarenheterna var att många donatorer faller bort på grund av att de inte är tillräckligt friska för att kunna donera en njure och ibland kunde utredningstiden för donatorn bli ganska lång, vilket innebar att en tredjedel av de njursjuka personerna fick starta dialys i väntan på att deras donator utreddes. Genom att minska utredningstiden så att den njursjuka personen slipper starta dialys sparas mycket pengar för samhället och naturligtvis minska lidandet för den njursjuke. Det kan vara svårt för den njursjuka personen att fråga närstående och vänner om de kan tänka sig att donera en njure till dem och Amit berättade inspirerande om olika strategier för att sprida kunskap om och underlätta njurdonation med levande donator.
Negativa långtidseffekter för den levande donatorn
Hur långstidsresultaten kan förbättras både för donatorn och mottagaren beskrevs av Artur Matas, transplantationskirurg och professor från Minnesota, USA. För att minska risken för negativa långtidseffekter för den levande donatorn är det viktigt att den levande donatorn undersöks mycket noggrant. Yngre donatorer behöver ha en mycket bra njurfunktion. När de blir av med en njure måste den kvarvarande njurens funktion vara tillräcklig för att de ska klara sig med den livet ut. För kvinnor son donerat en njure har det visat sig finnas större risk för havandeskapsförgiftning och att barnet föds för tidigt. Långtidsuppföljningen av de levande njurdonatorerna är mycket viktig, eftersom det i stora studier har visat att det på lång sikt råder en lite större risk för njurdonatorer jämfört med normalbefolkningen att de får förhöjt blodtryck, diabetes av typ 2 eller njursjukdom. i nyligen publicerad studier på stora patientgrupper har det framkommit att levande njurdonatorer har en ökad risk för att själva få njursjukdom om de har ett body mass index (BMI) på mer än 27 kg/m2. Det har därför utarbetas olika program för at kalkylera den levande njurdonatorns risk för att själv drabbas av njursjukdom. I programmet inkluderas parametrar som exempelvis ålder, tidigare rökare, blodsocker, blodtryck, njurfunktion och BMI. Livskvalitetsundersökningar av levande njurdonatorer har visat att de flesta efter donation har likvärdiga eller bättre livskvalitet jämfört med normalbefolkningen. Mellan 4 och 20 procent av njurdonatorerna har däremot rapporterat försämrad livskvalitet och depression. Det har då ofta varit relaterat till komplikationer vid donation eller till att njuren inte fungerar tillfredställande hos mottagaren. Donatorer som är unga, lever ensamma, har bristfälligt socialt stöd, är arbetslösa och tillämpar undvikande som överlevnadsstrategi har visat sig vara riskfaktorer som kan identifieras före en donation så att de kn få utökat psykologiskt stöd vid och efter donationen.
Norska erfarenheter av njurdonation
Hur det går för donatorn på sikt skildrade Hallvard Holdaas, överläkare vid Njursektionen på Oslo universitetssjukhus. Tidigare har visats att personer som hr en kraftigt försämrad njurfunktion har en ökad risk för njursjukdom, hjärtkärlsjukdomar och för tidig död. Att förlora njurfunktion i samband med en njurdonatorn har ansetts vara ofarligt utan de nyss nämnda riskerna. I Norge har man nu följt levande njurdonatorer under 25 år och de flesta internationella studierna som publiceras har endast följt donatorerna under fem till tio år efter donationen. Dessa friska njurdonatorer måste också i studier jämföras med en likvärdig frisk grupp. Det har visat sig att yngre njurdonatorer löper en ökad risk för att utveckla njursjukdom, eftersom de ska leva med en försämrad njurfunktion där de kan utsättas för hjärtkärl- eller njursjukdom under många fler år än de äldre donatorerna. För att minska risken för njurdonatorer är det viktigt att de erbjuds livslång uppföljning.
Njurdonation och njurtransplantation i Sverige
K.G. Prütz, njuröverläkare och registerhållare för Svenskt njurregister (SNR) gick igenom transplantationsstatistiken för Sverige. Antalet njurtransplantationer har långsamt ökat sedan 1964. År 2015 genomfördes 418 njurtransplantationer varav 131 från levande donatorer och 287 från avlidna donatorer. De senaste åren har levande njurdonation minskat något, men donation från avliden givare har glädjande ökat. Martin Ronaghi, nyutexaminerad läkare från Karolinska universitetssjukhuset berättade om sitt examensarbete ”Njurtransplantationer bland äldre. Utvärdering av effekterna av donatorns ålder på kort och långsikt”. Transplantation även av äldre njursjuka personer har visat sig minska sjuklighet, ge bättre livskvalitet och vara kostnadseffektivt eftersom dialys motsvarar 2 procent av Sveriges sjukvårdsbudget och transplantation är en 66 procent billigare behandling. Martin har undersökt effekten av donatorns ålder på njurtransplantatöverlevnad, patientöverlevnad och njurtransplantatfunktion hos 584 patienter. De som fått en njure från en donator som var yngre än 60 år hade naturligtvis en bättre njurfunktion än de som fått en njure från en äldre donator. Njurfunktionen var dock inte tilltagande sämre för dem som fått en njure från en äldre donator. Det förekom inte heller sämre njurtransplantfunktion eller patientöverlevnad om donatorn var över 70 år jämfört med 60-69 år. Dessa resultat tyder på att det är en hållbar strategi att använda äldre donatorer för att öka antalet transplantationer med fortsatt bra resultat hos mottagaren.
Av: Ingrid Petersson, Dialäsens redaktionsråd.
