För tio år sedan gav han sin ena njure till sin son, prins Daniel.
Olle Westling kom till Njurmedicinskt Vårmöte i Gävle och berättade om den turbulenta tiden före transplantationen.
När Olle Westling och fru Ewa fick barnen Daniel och Anna på 70-talet anade de föga att sonen skulle bli en av Sveriges mest kända personer. Inte heller hade de några som helst misstankar om njursjukdomar.
Daniel lekte och sportade som de flesta unga pojkar. Han tränade ishockey och motocross. Det var först när han krockade med en annan kille under en fotbollsmatch och fick hjärnskakning som orosmolnen började hopa sig. Daniel fick åka i ilfart med ambulans till Sandvikens sjukhus och där upptäcktes njurproblem. Familjen fick besked om att Daniel led av en medfödd men icke ärftlig njursjukdom. Sedan den dagen var Olle Westling beredd på att donera sin ena njure.
Talare på vårmötet
Olle Westling var en av talarna på Njurmedicinskt vårmöte i Gävle och han berättade känslosamt och med gråten i halsen om historien hur han lyckades rädda livet på prins Daniel. Resan från sjukdomsbesked till transplantation blev lång och turbulent med flera hinder på vägen.
-Daniel slutade med motocross och han började studera på Lillsveds idrottshögskola. Han var försiktig med alkohol och skötte sig väldigt bra, säger Olle.
-Men år 2007 blev det klart för att han ganska snart skulle bli aktuellt för transplantation.
Både far och son behövde hålla sig i form.
-Pappa nu gäller det att du tränar inför transplantationen ringde Daniel och sade till mig, berättar Olle.
-Jag började motionera och gick minst 10 000 steg varje dag. Jag fick testvärden som en 20-åring och var enormt lycklig.
Allt såg lovande ut inför transplantation.
Tills första chocken kom.
-Plötsligt sade läkaren att jag inte var godkänd. Jag hade för högt PSA.
Syster Anna var inte var aktuell då hon led av allergi. Därför fick mamma Ewa Westling plötsligt utredas snabbt. Då kom chock nummer två.
-Ewas lymfkörtlar var förstorade så hon kunde inte heller godkännas. Det blev en väldigt jobbig situation för oss alla, berättar Olle.
Daniel började i dialys och Olle fick göra fördjupade tester av prostatan. Den här gången blev testresultaten positiva och ett datum för transplantation blev satt.
-Äntligen blev jag godkänd.
Var inte rädd
Olle lades in den 25 maj 2009 och två dagar senare genomfördes operationen.
-Jag hade gjort några små operationer tidigare och det enda jag var rädd för var sjukhussjukan. Transplantationen gick enligt planerna.
-Men uppvaket på Huddinge kändes det som att vara på Stockholms Central. Alla ljud lät enormt högt och jag hade lite dålig syresättning.
Olle hade fått två proppar i lungan och fick behandling i sex månader.
-Efter det har allt varit felfritt. Idag mår både jag och Daniel jättebra.
Olle var 64 år vid donationen och gick i pension från arbetet som socialchef i Gävle.
-Det var bland annat för att jag i lugn och ro skulle kunna återhämta mig.
Idag tio år efter njurtransplantationen känner han fortfarande samma glädje över donationen.
-Det är absolut det bästa jag gjort i hela mitt liv, säger Olle Westling.
Text Ulrika Efthamre
Foto Per-Erik Jäderberg