Tack vare framstegen inom kirurgi och immunsuppressiva läkemedel har transplantation blivit en av de viktigaste behandlingarna för irreversibel organsvikt som förlänger patienters liv och förbättrar deras livskvalitet. Organtransplantation spelar en avgörande roll för patienters överlevnad men de svårigheter och behov som organmottagarna upplever under postoperativ vård i hemmet påverkar också takten till deras tillfrisknande.

Även om transplantation ger patienterna en ny chans att leva, medför processen en känslomässig berg-och dalbana.Varje patient måste genomgå en serie utvärderingar, och screening  innan de sätts upp på väntelistan för transplantation.

Möter fysiska och mentala svårigheter

Även efter den psykologiska påfrestningen av väntetiden och glädjen efter en lyckad transplantation, kan olika postoperativa problem orsaka fysiska och psykiska svårigheter för patienter; såsom risk för akut eller kronisk avstötning av organ, följa läkemedelsregimer under hela livet, kvardröjande biverkningar av immunsuppressiva medel, osäkerhet om framtiden och eventuellt behov av förnyelse av ny transplantat.

På grund av behovet av immunsuppressiva läkemedel efter operationen, möter flera transplanterade patienter fysiska och mentala svårigheter orsakade av biverkningar efter operationen och  kan stöta på samsjukligheter under postoperativa förloppet. Några patienter upplever komplicerade fysiologiska, psykologiska, sociala och andliga mörka återhämtningsupplevelser som kräver nära hjälp från vårdteamet.

Transplantationsmottagarnas behov och de svårigheter som de kan möta när de återvänder hem kan förbises av sjukvårdspersonal.  Dessa behov kan uppstå som ett resultat av patienternas egna bedömningar utifrån den personlig och subjektiva kognitiva förmågan.  Att möta dessa behov kan lindra eller minska nivån av ångest eller irritation och förbättra deras känslor för sin nuvarande situation, öka komfort och välbefinnande. Problemen som patienterna möter efter utskrivningen visar behoven till de lösningar som skulle ha kunnat lösas innan hemgång efter transplantaion.

Olika faktorer kan försvåra hemgången

Det faktum att organtransplanterade måste återvända hem och ta ansvar för sin egenvård efter operation kan försvåras av olika faktorer under denna period. De fysiska, psykiska och sociala barriärer som mottagarna kan möta under övergången efter operationen är nyckelfrågor som påverkar patienternas livskvalite, vilket potentiellt bromsar eller förhindrar deras totala återhämtning.

Mottagaren ställs ofta inför olika svårigheter samtidigt. De typisk psykiska svårigheter som är vanligast är rädsla för organavstötning, infektion och dysfunktion av transplantatet. Patienternas generella upplevelse av stress, oro för framtiden och rädsla för att transplantatfunktionen ska svikta eller upphöra samt obehag gällande medicinbiverkningar kan påverka flera olika aspekter av deras dagliga liv och kan minska deras medicinsk följsamhet. Sjukvårdsteamen är oftast fokuserade på patientens fysiska tillstånd baserat på mätbara objektiva fynd efter analys av blodprover och diverse fysikaliska undersökningar men bör även uppmärksamma deras mentala tillstånd.

Fysiska och psykiska svårigheter

De fysiologiska svårigheter som patienterna kan uppleva kan inkludera fysiskt obehag, smärta, infektion, trötthet, sömnstörningar, olika komplikationer och biverkningar från användning av immunsuppressiva läkemedel. Att hantera flera av dessa sysmtom och utmaningar kan ledda till minskad livskvalitet och i vissa fall kan inducera allvarliga psykiska svårigheter. Några patienterna kan känna sig socialt isolerade på grund av sitt fysiska tillstånd, vilket kan påverka deras självbild, relationer med andra och behov av anpassning till en ny livsstil och social roll.

Optimal hälsa för människor innebär att möta människors grundläggande behov. Behovshierarkin går från lägre nivå till högre nivå, såsom mat, bostad, sömn,, frihet från smärta , känslan av säkerhet, kärlek , intimitet, vänskap, respekt och självförverkligande.

Hjälp av Maslows teori

Maslow, känd pskolog, hävdade att behov på högre nivå bara kan uppstå när behov på lägre nivå tillgodoses. Maslows teori hjälper klinikerna att komma väldigt långt genom att hjälpa patienter med att tillgodose deras grundläggande behov, till exempel genom att lindra deras smärta eller behandla deras sömnstörningar etc. Livskvalitet hos  nytransplanterade patienter som står inför i processen för postoperativ vård i hemmet kan förbättras genom att vårdpersonalen är mer uppmärksam på att se deras svårigheter och behov av information och utbildning.

Beroende av andras hjälp och omsorg

De psykologiska behoven är mer vanliga bland patienter som är mer beroende av andras hjälp och omsorg. Ett beroende som blir mer uttalat när de lämnas ensamma. Utifrån mina egna kontakter med patienter efter transplantation upplever jag jatt ust dessa patienter anser att de inte fick tydlig och nödvändig information före utskrivningen efter transplantation.

Behovet av välkvalificerad utbildning och information, som kan hjälpa patienter att hantera olika utmaningar efter transplantation är absolut nödvändigt. De finns större behov av gemmensamma riktlinjer och större kunskap inom övriga vården och samhället om livssituationen för transplanterade patieter.

Som en viktig del av sin roll bör vårdpersonalen engagera sig så tidig som möjligt att utrusta transplantationsmottagare för att själv reglera och hantera sin egenvård efter att de kommit hem för att förbättra patienternas övergripande prognoser.

Fokusera på svårigheterna och behoven

Att fokusera på organtransplanterade svårigheter, behov och kontinuitet i vården under den postoperativa perioden är fördelaktigt för att höja kvaliteten på den vård som transplanterade får.

Hälso- och sjukvårdspersonal bör utveckla strategier baserade på patienternas indivdulla behov och tillhandahålla skräddarsydd uppföljningsvård etablera en interprofessionell vårdmodell för att främja och öka deras livskvalitet i hemmet.

Amir Sedigh, ordförande STF

Foto Freepik.com