Levande njurdonatorer möjliggör snabbare transplantation med i genomsnitt bättre resultat och bättre livskvalitet än att transplanteras genom väntelistan för njure från avliden donator eller att fortsätta eller behöva påbörja dialys.

Tyvärr så har antalet njurtransplantationer med njure från levande njurdonator (LD) sjunkit i Sverige den senaste tioårsperioden. Med bland annat införandet av DCD har lyckligtvis antalet avlidna njurdonatorer ökat, men i relativa tal har LD gått från en tredjedel till en femtedel av genomförda njurtransplantationer. Strävan för njursjukvården är att öka möjligheten till njurtransplantation med levande njurdonator.

Transplantationslagen reglerar levande njurdonation

I Sverige regleras transplantationsverksamheten bland annat av Transplantationslagen som landade 1995 i en tid innan dagens ”sociala medier” fanns. Exempelvis grundades The Facebook 2004, Youtube 2005 och Twitter 2006. Innan dess fanns andra digitala ”plattformar/chattrum”, och utvecklingen har de senaste decennierna gått från att några få ibland till att en betydande andel av befolkningen spenderar stor del av sin vakna tid i digitala miljöer.

Transplantationslagen reglerar levande njurdonation i sin sjunde paragraf: ”Ett ingrepp på en levande människa, som innebär att biologiskt material som inte återbildas tas för transplantation, får göras endast på en givare som är släkt med den tilltänkte mottagaren eller på annat sätt står mottagaren särskilt nära. Om det finns särskilda skäl får dock ett sådant ingrepp göras på annan person än som nu sagts.” I förarbetena till lagen framfördes att man begränsade kretsen av levande organdonatorer så mycket som möjligt för att minska risken för påtryckningar eller kommersialisering om inte drivkraften är släkt- eller vänskapsband.

Att rekrytera donator via sociala medier i Sverige

I USA kan man lätt hitta råd och information hur man med hjälp av sociala medier kan få tag på ”sin” levande njurdonator. I Sverige lever inte sådan kontakt upp till kravet av att stå mottagaren ”särskilt nära”, men var den exakta gränsen går för virtuell/IRL vänskap går inte att definiera.

På initiativ av Svensk Njurmedicinsk förening och Svensk Transplantationsförening har en multidisciplinär arbetsgrupp sett över förutsättningarna för rekrytering av levande njurdonatorer under Anette Lennerlings ledning. Gruppen kommer förenklat och nedkortat föreslå att utredande nefrolog eller transplantationscenter i tveksamma fall kan vända sig till en nationell grupp för råd och vägledning. Under Njurmedicinskt vårmöte den 19-21 maj i Uppsala ägnades en paneldiskussion åt att diskutera problematiken. Såsom tidigare har professionen rätt att neka njurdonatorer att donera njure om det finns legala, medicinska eller sociala hinder och som alltid ska alla prioriteringar i sjukvården grunda sig i de tre principerna: människovärdesprincipen, behovs-solidaritetsprincipen och kostnadseffektivitetsprincipen, viktade i nämnd ordning.

Nya möjligheter i virtuell värld

Professionen har sedan länge identifierat att det finns en förbättringspotential gällande allmänna och riktade informationsinsatser gällande organdonation i stort. Vi behöver vara medvetna om att det finns skillnader i ett internationellt perspektiv avseende kultur och lagrum som ger olika förutsättningar om vilka som kan accepteras som levande njurdonatorer. I en föränderlig och till viss del mer virtuell gränsöverskridande värld öppnas nya möjligheter inklusive vänskapsband, men även hinder och sannolikt kommer vår syn på vad som räknas som ”särskilt nära” också att ändras i viss utsträckning.

Av Bengt von Zur-Mühlen, styrelseledamot STF, docent, överläkare och transplantationsnefrolog Transplantationskirurgen, Akademiska sjukhuset i Uppsala.