Det är vanligt med undernäring vid kronisk njursjukdom, framför allt i stadium 5, både predialytiskt och vid dialys. Vi kan i studier se att frekvensen av undernäring är 20–40 % vid en kronisk njursvikt och så hög som 28–54% vid dialysbehandling.

Undernäring vid njursvikt har sedan 2008 kallats ”Protein Energy Wasting” (PEW). Då introducerade International Society of Renal Nutrition and Metabolism (ISRNM) termen samt dess diagnostiseringskriterier. Termen belyser den multi-faktoriella orsaken till undernäring vid njursvikt, såväl nutritionella som katabola.

Nya rekommendationer

Sedan några år tillbaka har ett stort steg tagits gällande diagnostisering av undernäring. Då föreslog en internationell expertgrupp ett sätt att diagnostisera, detta fick namnet Global Leadership Initiative on Malnutrition (GLIM) med syfte att nå global konsensus och användas oberoende av medicinsk diagnos. Även Dietisternas Riksförbund (DRF) har rekommenderat svenska dietister att använda GLIM kriterierna. Trots detta är det inte etablerat hos oss som arbetar med njurmedicin.

Vad gäller vid njursvikt?

Nyligen publicerades en artikel i Clinical nutrition om ämnet. Denna kan vara till hjälp för oss i det kliniska arbetet. Artikeln heter:  GLIM in chronic kidney disease: What do we need to know? Den beskriver applicerbarheten och andra aspekter av användningen. De har utforskat vad som särskiljer undernäring vid kronisk njursvikt samt strategier hur man kan tänka gällande de etologiska och fenotypiska kriterierna vid diagnostiseringen. Exempelvis får man vid tolkningen av kriterierna vara medveten om eventuell vätskeansamling (PD-vätska i buk, vikt före- och- efter dialys, felaktig torrvikt) kan påverka kriterierna för både oavsiktlig viktförlust, BMI och reducerad muskelmassa. Likaså att patienter med dialysbehandling alltid uppfyller kriterierna för inflammation. För de som inte har dialys ska en individuell bedömning göras med exempelvis C- reactive protein eller andra inflammationsmarkörer. Saknas detta ska man titta efter kliniska symptom på inflammation.

GLIM kan diagnostisera njursjuka

Artikeln beskriver att GLIM metoden kan diagnostisera undernäring, även hos patienter med kronisk njursjukdom. Den kan urskilja undernärda från välnärda patienter med en njursvikt, men adekvata ”cutoff” värden för de olika fenotypiska kriterierna kvarstår att bli validerade. Det är samtidigt viktigt att lyfta att det redan finns validerade screening- och bedömnings verktyg för patienter med kronisk njursvikt, GLIM föreslås användas parallellt med nuvarande verktyg. Det ska även understrykas att syftet är att förenkla diagnostiseringen av undernäring i två steg, med konsensus internationellt.

Steg för att genomföra metoden

För er som inte använder GLIM eller som är osäkra på hur man gör kommer här en kortare summering: Det första steget att riskbedöma patienten för undernäring med ett validerad screeninginstrument, ex MNA-SF, NRS-2002 eller MUST. En metod som inte är validerad men som rekommenderas av Socialstyrelsen är SKR:s tre frågor. Även KDOQI Clinical practice guideline for nutrition in CKD: 2020 rekommenderar riskbedömning och då minst halvårsvis.

Faller patienten ut som en risk går man vidare till att göra en utredning utifrån utredningskriterier. Det innebär att man använder sig av de 3 olika fenotypiska och de 2 olika etiologiska kriterierna och för att sätta diagnosen undernäring skall patienten uppvisa minst ett fenotypiskt och ett etologiskt kriterium.

Av Linda Schiller

Leg. Dietist, Södra Älvsborgs Sjukhus – Neuro- och rehabiliteringsklinik

Foto: Freepik.com

 Referenser:

KDOQI Clinical practice guideline for nutrition in CKD: 2020

GLIM in chronic kidney disease: What do we need to know?