Varför är nutrition inte mer prioriterat inom njurmedicin?Denna fråga genomsyrade många av diskussionerna under 12th ESPEN Symposium och sammanfattades tydligt i Juan Jesus Carreros avslutande reflektioner. I slutet på året samlades föreläsare och deltagare från hela Europa i Uppsala för konferensen Nutritional care in chronic kidney disease.

Under två intensiva dagar låg fokus på bland annat undernäring och terminologi, kroppssammansättning och fetmaparadoxen samt kostens betydelse vid olika stadier av CKD, dialys och efter transplantation.

Stöd vid akut och kronisk njursvikt

Programmet inleddes med LLL-kursen Nutritional support in renal disease, med Alice Sabatino, Carla Avesani och Claudia D’Alessandro som programansvariga. Deltagarna fick en koncentrerad genomgång av nutritionsstöd vid akut och kronisk njursvikt samt vid hemodialys och peritonealdialys, vilket gav en bra grund inför det efterföljande symposiet. Konferensen organiserades av en internationell kommitté med Elisabeth Rothenberg (Sverige), Rocco Barazzoni (Italien) och Giorgina Piccoli (Frankrike) i spetsen.

Undernäring komplext område

Undernäring vid kronisk njursjukdom lyftes som ett komplext område, där flera olika begrepp används parallellt, såsom malnutrition, protein-energy wasting (PEW), sarkopeni, sarkopen fetma, kakexi och frailty. Detta har länge gjort det svårt att nå konsensus kring hur undernäring ska definieras och bedömas inom njurmedicin. Tommy Cederholm framhöll att diagnoskoden ”undernutrition” nu har accepterats i ICD-11 och snart kommer att kunna användas i klinisk praxis, vilket markerar ett viktigt steg framåt i ett område som tidigare saknat en tydlig diagnoskod.

GLIM-kriterierna internationellt ramverk

GLIM-kriterierna presenterades som ett internationellt ramverk för att standardisera diagnostik, där fenotypiska tecken som viktförlust, lågt BMI och minskad muskelmassa kombineras med etiologiska faktorer som nedsatt näringsintag och inflammation. Kam Kalantar-Zadeh problematiserade GLIM i CKD och betonade att kriterierna inte alltid fångar CKD-specifika faktorer, såsom kronisk inflammation, dialysrelaterad katabolism och förändringar i kroppssammansättning. Han framhöll att PEW och funktionella mått som muskelmassa och styrka ofta är mer prognostiskt relevanta, vilket förklarar varför högre kroppsvikt paradoxalt kan vara associerad med bättre överlevnad. Även Rocco Barazzoni lyfte vikten av kroppssammansättning, där balansen mellan fett och muskel avgör risknivån, och pekade på sarkopen fetma som en särskilt ogynnsam fenotyp. Den så kallade fetmaparadoxen diskuterades av flera föreläsare ur olika perspektiv och vid olika sjukdomsstadier (CKD, dialys och efter transplantation).

Skillnader i rekommendationer av protein

Giorgina Piccoli och Juan Jesus Carrero diskuterade de senaste riktlinjerna för CKD – KDOQI och KDIGO – med fokus på skillnader i bl. a proteinrekommendationer. KDOQI rekommenderar låg- eller mycket låg proteinnivå och har ett tydligt nutritionsfokus medan KDIGO, vars fokus mer är faktorer som kan bromsa njursvikten, föreslår 0,8 g protein/kg men är mindre tydlig för patienter med hög risk för progression. Juan förklarade att skillnaderna delvis beror på vilket fokusriktlinjerna har och på arbetsgruppernas sammansättning. Giorgina betonade vikten av tidig nutritionsbehandling vid CKD för att kunna arbeta förebyggande.

Undernäring har låg prioritet

Juan Jesus Carrero reflekterade över att fragmenterad forskning och otydlig terminologi försvårar både evidensutveckling, riktlinjearbete och politiskt genomslag för nutritionsscreening och multidisciplinära njurteam. Han menade att undernäring vid CKD länge varit lågprioriterad, trots stark evidens, på grund av låg synlighet, begränsad utbildning och brist på multidisciplinära resurser. Samtidigt betonade han att symposiet återkommande visat hur viktig nutritionsbehandling är vid CKD, och ifrågasatte varför ett så väldokumenterat område fortfarande ges låg prioritet. Hans slutsats var tydlig: kunskapen finns – nu är det dags att gå från övertygelse till handling, där dietister och andra paramedicinska professioner spelar en nyckelroll i klinisk implementering.

Av Anneli Jonsson Leg dietist, Akademiska sjukhuset och Eszter Magyar, Leg dietist, region Skåne

Foto: Freepik.com