Många njursjuka får kost- och vätskerestriktioner. Att få stöd i detta är viktigt, visar en ny studie av sjuksköterskorna Lisa Karlsson, Ida Björkman och Johan Isaksson på dialysmottagningen i Karlstad och på njurmedicinsk vårdavdelning i Karlstad.
Studien ”Den njursjuka patientens upplevelser av kost- och vätskerestriktioner”presenterades på Vårmötet i Linköping. Studiens syfte var att belysa hur kost- och vätskerestriktion upplevs av den njursjuka patienten och resultaten grundar sig på studier av litteratur och artiklar (som sökts fram i PubMed). Här är en förkortad version av resultaten.
Bakgrunden till studien är att inom njurmedicin är kost- och vätskerestriktioner vanligt förekommande som en icke-farmakologisk behandlingsåtgärd. Via dessa egenåtgärder har patienterna större möjlighet att stävja den uremiska processen, minimera symtom så som trötthet, illamående, kräkningar, aptitlöshet och klåda, samt begränsa förlusten av njurfunktion. Kostbehandlingen ska, om möjligt, påbörjas i ett tidigt skede i sjukdomen för att patienten lättare ska kunna förstå behandlingen innan de uremiska symtomen blir allt för påtagliga, vilket kan påverka såväl koncentrations- som inlärningsförmågan
För att minimera risken för komplikation är det viktigt att patienter som genomgår dialysbehandling följer de kost- och vätskerestriktioner som ordineras. Det innebär bland annat minskad mängd av kalium, natrium och fosfat, men samtidigt är det viktigt att ta hänsyn till patientens individuella behov eftersom njursviktspatienter lätt kan utveckla malnutrition.
TOXISKA RESTPRODUKTER
Proteinnedbrytningen i kroppen genererar toxiska restprodukter som inte kan utsöndras i tillräcklig omfattning vid nedsatt njurfunktion. Den ökade koncentrationen av dessa restprodukter i blodet kan i sin tur leda till aptitlöshet och således malnutrition eftersom patienterna inte får i sig tillräckligt med energi och kalorier. Patienter under pågående dialysbehandling har ett ökat proteinbehov och dialysbehandlingen medför en ökad proteinförlust som behöver kompenseras via kosten. Regelbunden kontakt med dietist för kostråd och näringstillskott kan behövas.
En vanligt förekommande vätskerestriktion för patienter i hemodialys är att patienterna begränsar det dagliga vätskeintaget till den mängd som motsvarar restproduktionen, det vill säga urinvolymen under ett dygn, plus ytterligare 500 ml. Det är även viktigt att beakta att den maximala vätskevolymen inte gäller endast dryck utan även inkluderar vätska som finns i mat. De patienter som inte har någon urinproduktion kvar kan få svårare att följa restriktionerna.
SVÅRT HÅLLA VIKTEN
De mest problematiska elementen för patienterna är att hålla vikten mellan dialystillfällena. En allt för omfattande viktuppgång kan medföra negativa konsekvenser såsom högt blodtryck, muskelkramper, dyspné, lungödem och hjärtsvikt. För sjukvården kan det leda till längre dialysbehandlingar, ökad dialysfrekvens och mer akutsjukvård. Patienter i hemodialys som överskridit sin vätskerestriktion kan behöva ultrafiltration under nästkommande behandling. Mer än 10 ml/h/kg kroppsvikt medför en ökad mortalitet och större sannolikhet att drabbas av hypotension under dialysbehandlingen.
Med bättre kunskap om hur vardagen fungerar hos patienterna med kost- och vätskerestriktioner kan både närstående och vårdpersonal ge stöd och därigenom öka följsamheten. Genom utökad förståelse för hur patienter med njursjukdom upplever kost- och vätskerestriktion kan vårdpersonal anpassa rådgivning, motivation och information för att främja patientens följsamhet och i förlängningen även dennes hälsa.
STÖD FRÅN VÄNNER VIKTIGT
Forskning visar att patienter upplever att det är en stor fördel med stöd från vänner och familj för att lättare kunna hantera kost- och vätskerestriktioner. Griva et al. beskriver att anhöriga åtar sig att hjälpa till vid påfrestade situationer, tillaga måltider och erbjuda motivation samt även stötta och påminna när det gäller de olika restriktionerna. Glömska hos patienterna kan utgöra ett bekymmer vad gäller följsamheten och detta förstärks ytterligare av patienternas egna beskrivningar av svårigheter att minnas samtliga direktiv vad gäller behandling och åtgärder. Patienter beskriver också att anknytningen till andra patienter på dialysavdelningen underlättade följsamheten via tips och rådgivning.
Kost- och vätskerestriktioner upplevs av de flesta patienterna i forskningen som ett stort hinder i framför allt sociala sammanhang. Patienter beskriver att de medvetet undviker att umgås med familj och vänner i situationer där måltider är inblandade. Dessutom föreligger ett visst socialt stigma i att vara begränsad i sitt intag av kost och dryck på grund av ett underliggande sjukdomstillstånd.
HANTERA STRAMA DIREKTIV
Ett annat identifierat hinder i upplevelsen av att hantera kost- och vätskerestriktioner är själva dialysbehandlingen, vilket av patienter uppges vara omfattande i såväl tids- som energikonsumtion. Det försvårar möjligheten för patienterna att leva sitt dagliga liv i enlighet med de fastställda direktiven.
Att vara medveten om riskerna med att avvika från restriktionerna är en faktor som gör det möjligt för patienterna att hantera de strama direktiven vad gäller kost- och vätskeintag. Det finns dock en omfattande kunskapsklyfta, i synnerhet vad gäller kostens innehåll av mineraler och elektrolyter, och detta gör upplevelsen av kostrestriktioner oerhört förvirrande. Kunskapsklyftan tillskrivs i huvudsak bristande information och rådgivning från vårdpersonal, vilket leder till att patienter gärna efterlyser tätare kontakt med bland annat dietist för att i större utsträckning åstadkomma bättre följsamhet. Detta förstärks ytterligare av vidare forskning som visar att patienter har större möjlighet att förhålla sig till vätskerestriktioner om de erhåller stöd och kunskap av vårdpersonal. Forskning visar även att yngre patienter upplever det svårare att hantera omställningen vad gäller kost och måltider än vad äldre patienter har. Att uppleva en känsla av kontroll är en förutsättning som underlättar att inkludera kost- och vätskerestriktioner i det dagliga livet.
Av:Lisa Karlsson, sjuksköterska på dialysmottagningen i Karlstad
Ida Björkman, sjuksköterska på njurmedicinska vårdavdelningen i Karlstad
Johan Isaksson, sjuksköterska på njurmedicinska vårdavdelningen Karlstad
Foto: Unsplash
REFERENSER:
Attman, P-O. & Alvestrand, A. (2004). Kronisk njurinsufficiens. Aurell, M. (red.) Njurmedicin. Stockholm: Liber AB. s. 197–211.
Barnett, T., Yoong, T.L., Pinikahana, J. & Si-Yen, T. (2008). Fluid compliance among patients having haemodialysis: can an educational programme make a difference? Journal of Advanced Nursing, 61 (3), 300–306.
Beto, J.A., Schury, K.A. & Bansal, V.K. (2016). Strategies to promote adherence to nutritional advice in patients with chronic kidney disease: a narrative review and commentary. International Journal of Nephrology and Renovascular Disease, 2, 21–33.
Broms, E. (2004). Omvårdnad inför aktiv uremivård. I Nyberg & Jönsson (red.). Njursjukvård. Lund: Studentlitteratur s. 151–160.
Cicolini G., Palma E., Simonetta C. & Di Nicola, M. (2012) Influence of family carers on haemodialyzed patients’ adherence to dietary and fluid restrictions: an observational study. Journal of Advanced Nursing, 68(11), 2410–2417.
Denhaerynck, K., Manhaeve, D., Dobbels, F., Garzoni, D., Nolte, C. & De Geest, S. (2007). Prevalence and consequences of nonadherence to hemodialysis regimens. American Journal of Critical Care, 16(3), 222–236.
Efe, D. & Kocaöz, S. (2015). Adherence to diet and fluid restriction of individuals on hemodialysis treatment and affecting factors in Turkey. Japan Journal of Nursing Science, 12, 113–123.
Gibson, E.L., Held, I., Khawnekar, D. & Rutherford, P. (2016). Differences in knowledge, stress, sensation seeking, and locus of control linked to dietary adherence in hemodialysis patients. Frontiers in Psychology, 7, 1864. doi: 10.3389/fpsyg.2016.01864
Griva, K., Ng, H.J., Loei, J., Mooppil, N., McBain, H. & Newman, S.P. (2013).Managing treatment for end-stage renal disease – A qualitative study exploring cultural perspectives on facilitators and barriers to treatment adherence. Psychology & Health, 28(1), 13–29.
Lee, S-H. & Molassiotis, A. (2002). Dietary and fluid compliance in Chinese hemodialysis patients. Journal of Nursing Studies, 39, 695–704.
Palmer, S.C., Hanson, C.S., Craig, J.C., Strippoli, G.F.M., Ruospo, M., Campbell, K., Johnson, D.W. & Tong, A. (2015). Dietary and fluid restrictions in CKD: A thematic synthesis of patient views from qualitative studies. American Journal of Kidney Disease, 65(4), 559–573.
Saran, R., Bragg-Gresham, J. L., Levin, N. W., Twardowski, Z. J., Wizemann, V., Saito, A., & Akiba, T. (2006). Longer treatment time and slower ultrafiltration in hemodialysis: associations with reduced mortality in the DOPPS. Kidney International, 69(7), 1222–1228.
Stark, S., Snetselaar, L., Piraino, B., Stone, R.A., Kim, S., Hall, B., Burke, L.E. & Sevick, M.A. (2011). PDA self-monitoring adherence rates in two dialysis dietary intervention pilot studies: BalanceWise-HD and BalanceWise-PD. Journal of Renal Nutrition, 21 (6), 492–498.
Stenvinkel, P. (2014). Kronisk njursvikt. I Aurell, M. & Samuelsson, O. (red.) Njurmedicin. Stockholm: Liber. s. 220–235.
Tovazzi, M.E. & Mazzoni, V. (2012). Personal paths of fluid restriction in patients on hemodialysis. Nephrology Nursing Journal, 39(3), 207–215.
Yokoyama, Y., Suzukamo, Y., Hotta, O., Yamazaki, S., Kawaguchi, T., Hasegawa, T., Chiba, S., Moriya, T., Abe, E., Sasaki, S., Haga, M. Fukuhara, S. (2009). Dialysis staff encouragament and fluid control adherence in patients on hemodialysis. Nephrology Nursing Journal, 36(3), 289–297.
