Varje patient med en långvarig sjukdom bör erbjudas en namngiven koordinator eller coach som håller samman vårdkontakterna, tycker Håkan Hedman, förbundsordförande i Njurförbundet.

Svensk sjukvård utvecklar ständigt nya riktlinjer och kunskapsstöd, men patientens vård är ofta splittrad mellan olika aktörer. Det avgörande är inte hur många stöd som tas fram, utan om de används för att hålla samman vården så att patienten slipper samordna den själv.

Patientens behov först

Vården behöver organiseras utifrån patientens samlade behov för att nära vård och personcentrerad vård ska få verklig betydelse. Begreppen har fått stort utrymme i diskussionen om vårdens utveckling, men ett personcentrerat arbetssätt är inte tillräckligt om patienten ändå måste hålla ihop kontakterna mellan olika vårdgivare.

Myndigheter, professioner och patientorganisationer tar fram och uppdaterar beslutsstöden i nationella arbetsgrupper, så kallade NAG. Om dessa beslutsstöd implementeras i regionerna – framför allt inom primärvården – kan de bidra till att många kroniska sjukdomar upptäcks i tid och behandlas, så att vården blir likvärdig i hela landet.

Cirka hälften av befolkningen beräknas leva med en kronisk sjukdom och två av tre personer över 65 år har mer än en kronisk sjukdomsdiagnos, enligt Vårdanalys. Därmed är samsjuklighet inte ett undantag utan en central förutsättning för hur vården måste organiseras. En vård som behandlar varje diagnos isolerat riskerar att inte möta patientens samlade behov.

Var tionde svensk njursjuk

Ungefär var tionde svensk lever med kronisk njursjukdom (1), men många känner inte till det eftersom symtomen ofta visar sig först när funktionen har försämrats kraftigt. Högt blodtryck, hjärt-kärlsjukdom och diabetes hör till de bakomliggande orsakerna, vilket visar varför flera delar av vården behöver agera tillsammans. Tidig upptäckt är avgörande för att läkemedel som bromsar sjukdomsutvecklingen ska kunna sättas in i tid.

Sjukvården är organiserad i stuprör som skiljer organ och diagnoser från varandra. Det innebär att många patienter vårdas av flera olika specialister. En patient med kronisk njursjukdom kan till exempel möta njur-, hjärt- och diabetesspecialister som var och en ansvarar för olika delar av vården. Även andra specialister kan vara involverade under olika perioder. Därtill kommer primärvården, som får ett allt större ansvar för patienter vars grundsjukdom egentligen hör hemma inom specialistvården. Uppdelningen mellan specialistvård och primärvård kan fungera väl, men bara om primärvården har rätt kompetens och kan erbjuda kontinuitet.

För personer med kroniska sjukdomar innebär vårdens stuprör att flera specialister, samt primärvården, behöver samverka kring samma patient. När ansvar, provtagning och information inte samordnas uppstår dubbelarbete, samtidigt som skilda journalsystem försvårar informationsdelningen. Patienten förväntas då både förstå vårdens organisation och föra uppgifter vidare mellan vårdgivare, bland annat via 1177. Den som saknar kunskap, ork eller digital vana riskerar därför att få en mindre sammanhållen vård.

Digitala verktyg

I dag finns digitala verktyg för kommunikation och information, men de hjälper bara den som har erfarenhet av den digitala världen. Det är långt ifrån självklart, särskilt eftersom äldre personer ofta har störst behov av vård.

Varje patient med en långvarig sjukdom bör erbjudas en namngiven koordinator eller coach som håller samman vårdkontakterna, följer upp insatserna och ser till att relevant information når berörda vårdgivare. Svensk sjukvård behöver organiseras bättre kring patienter med kroniska sjukdomar. Primärvården kan ta en tydligare samordnande roll, förutsatt att den erbjuder kontinuitet och samverkar nära med specialistvården.

Personcentrerat kunskapsstöd

Primärvårdens personcentrerade kunskapsstöd kan bidra till bättre samordning om de används gemensamt av primärvård och specialistvård och kopplas till ett tydligt ansvar för uppföljningen. Då kan kroniska sjukdomar upptäckas tidigare, patientens samlade behov få större utrymme och de onödiga eller dubblerade insatserna minska. Det förbättrar hälsan och frigör resurser.

Av Håkan Hedman, förbundsordförande i Njurförbundet, medicine hedersdoktor vid Göteborgs universitet.

Foto: Njurförbundet