Lungultraljud minskar behov av lungröntgen

För tre år sedan införskaffade Njursektionen i Västerås ett kombinerat kärl- och lungultraljud. Lungultraljud på dialyspatienter utförs vid osäkerhet om patientens vätskestatus.

Vi tittar på 28 zoner, sexton på höger sida av bröstkorgen och tolv på vänster sida. Proben appliceras mellan revbenen och man tittar efter om det finns så kallade A-lines och B-lines. A-lines är vågräta linjer som återspeglar pleuran och säkerställer att man har placerat proben rätt. B-lines går lodrätt, ser ut som rörliga solstrålar och är ett tecken på att det finns överskottsvätska. Antalet B-lines/zon räknas och därefter bedöms om patienten har en mild (?15 B-lines), måttlig (16–29 B-lines) eller svår övervätskning (?30 B-lines). Varje zon kan ha max tio B-lines där en B-line motsvarar 10% av ytan i zonen. När en patient har många B-lines försvåras bedömningen eftersom linjerna lätt flyter ihop. Man bedömer då hur stor procentuell yta mellan revbenen som är täckta av B-lines. I dessa mera komplicerade situationer tittar vi ofta tillsammans för att göra en så korrekt bedömning som möjligt.

Lungultraljud vid dialysstart

Om patienten är övervätskad vidtas åtgärder såsom ökad ultrafiltration (UF) och/eller ökad dialysdos eller ökad diuretikados. Om patienten inte har övervätskning kan i stället UF behöva minskas och torrvikten höjas. Lungultraljudet utförs som regel vid dialysstart och strax innan avslut. Beroende på vad resultatet visar kan det ibland räcka att mäta vid dialysstart om övervätskningen är mild. Om övervätskningen är svår ger det oftast mer att endast mäta vid dialysavslut för att se om det fortsatt finns många B-lines eller om man börjar närma sig rätt torrvikt. Oftast gör man ett eller flera uppföljande lungultraljud med några veckors mellanrum i takt med att torrvikten justeras för att utvärdera resultatet.

Dialysen i Västerås.
Från vänster Kajsa Velasquez, Amanda Lofvars och Erika Hansson.
Foto: Per Groth

Initialt var det bara enstaka läkare som utförde ultraljudsundersökningarna, men det fanns en stor vilja hos oss dialyssjuksköterskor att lära sig hantera lungultraljudet. Det resulterade i att en mindre grupp sjuksköterskor fick teoretisk och praktisk utbildning av dr Maria Tydén och dr Mikael Klangeby. Efter det tränade vi frekvent på patienterna med kontinuerlig återkoppling från de utbildande läkarna att bedömningarna var korrekta.

Flera fördelar

För att underlätta bedömningen utformades en mall av dr Mikael Klangeby som används i samband med själva undersökningen. Resultatet förs sedan över i ett specifikt protokoll framtaget av SSK Johanna Lindfors för att följa utvecklingen över tid.

Fördelar med att använda lungultraljud är att vi på ett förhållandevis objektivt sätt kan bedöma patientens vätskestatus och resultatet av vidtagna åtgärder. Vi behöver inte längre skicka patienterna på lungröntgen, vilket gör metoden kostnadseffektiv och innebär att patienterna inte behöver utsättas för strålning. Vi utför behandlingen under dialystid så patienterna behöver inte komma hit extra eller vara här längre tid. Det är också en kompetensutveckling för oss som sjuksköterskor.

Lungultraljud är ett bra och effektivt komplement till Body Composition Monitor (BCM) ihop med den kliniska bedömningen. Fördelen med lungultraljudet är att det kan användas på alla patienter, vilket inte BCM kan. Det är dock viktigt att ha med sig i utförandet av lungultraljud att även fibros eller aktiv lunginflammation hos patienten kan visa sig i form av B-lines och därmed kan misstolkas som vätska.

Rekommenderar metoden

Det finns inga studier som bekräftar att användning av lungultraljud på dialyspatienter ger en minskad mortalitet men däremot en minskad risk för intradialytisk hypotension vilket är eftersträvansvärt. Nyare studier visar också på att det är möjligt att titta på färre zoner än 28 och ändå få ett korrekt resultat.

I nuläget är vi en mindre grupp sjuksköterskor som gör lungultraljud på patienterna. Vi ser ett behov av att fler sjuksköterskor behöver lära sig hantera lungultraljudet eftersom det är ett ytterligare moment i vårt arbete som tar tid och när det bara är ett fåtal som har kunskapen kan det lätt bli en ökad belastning på den gruppen.

För att utveckla vår kompetens att utföra så korrekta och likvärdiga bedömningar av lungultraljud som möjligt kommer vi framöver att sitta i grupp tillsammans med läkare och titta på och diskutera tidigare utförda undersökningar.

Vi som dialyssjuksköterskor ser många fördelar med att använda lungultraljud i vårt arbete och vi kan verkligen rekommendera det till andra kliniker.