Låggradig inflammation utvecklas vanligen långsamt och är en högst bidragande orsak till flera av våra folksjukdomar som exempelvis diabetes. Den låggradiga inflammationen kan påverka risken för sjuklighet i hjärt–kärlsystemet på ett negativt sätt, men även öka infektionskänsligheten. Det finns flera orsaker till låggradig inflammation. Vid till exempel kronisk njursjukdom och vid diabetes förändras den kemiska balansen i blodet och kan där ses vid provtagningar.
En ytterligare orsak att denna inflammation utvecklas i kroppen, är otillräcklig fysisk aktivitet. En förklaring till detta kan vara att för mycket stillasittande ökar inlagringen av bukfett. I denna fettväv finns ett stort antal makrofager, som är av en form av vita blodkroppar. När makrofager är aktiva utsöndrar de cytokiner, som är en typ av proteiner som kan ge upphov till en låggradig inflammation i hela kroppen, samt förhöjt CRP (C-reaktivt protein).
SÄNKER CELLERNAS KÄNSLIGHET
Låggradig inflammation är en av de bidragande orsakerna till förlust av muskelmassa vid kronisk njursjukdom. Den sänker cellernas känslighet för insulin och insulinresistens uppstår. Fysisk aktivitet har visats kunna minska inflammationen genom att det frisätter antiinflammatoriska cytokiner. I den arbetande muskeln produceras cytokiner med endo- krina effekter, så kallade myokiner. Dessa kan påverka inlagringen av kroppsfett, styra över var och hur det fördelas i kroppen, som bukfetma eller som underhudsfett.
Med en ökad fysisk aktivitet, förbättrad muskelmassa och minskad fettmassa kan den kroniska låggradiga inflammationen minska. Ett sätt att utvärdera hur fysisk träning och annan behandling, till exempel dialys påverkar mängden muskelmassa kan vara att göra kroppssammansättningsmätningar där mängden fettfri massa och fettmassa kan följas hos patienten över tid.
MOTIVERA PATIENTEN
Det är dock viktigt att i detta sammanhang även titta på patientens CRP då det, om det är förhöjt, kan visa på en övervätskning. Här kan fysioterapeuter tillsammans med övriga teamet på olika sätt bidra med att motivera patienten till att optimera förutsättningarna för att bibehålla eller öka sin muskelmassa och därmed bli mindre infektionskänsliga.
AV MIA TRONDSEN, M.SC., LEG. FYSIOTERAPEUT
