Organtransplantation är en effektiv metod för att behandla sviktande organ, som exempelvis njurar, lever, lungor eller hjärta. Transplantation kräver dock att mottagaren behandlas med immundämpande läkemedel, eftersom organet annars riskerar att stötas bort av kroppens immunförsvar. Immundämpande behandling har emellertid kopplats till högre risk att utveckla flera typer av cancer.
Tidigare har man uppskattat att organtransplanterade har en ungefär två till fyra gånger ökad risk för cancer jämfört med befolkningen i stort, men den absoluta risken – det vill säga den faktiska risken att en transplanterad patient kommer att utveckla någon form av cancer – har inte blivit lika utforskad. Det har också varit oklart i vilken mån cancer bland transplanterade är kopplad till sämre överlevnad än hos icke-transplanterade.
Förbättrad överlevnad
Både den kirurgiska och immundämpande behandlingen för transplantation, såväl som övrig medicinsk behandling, har blivit bättre och mer effektiv med åren. Detta har resulterat i en allmänt förbättrad överlevnad efter transplantation, med följden att cancer blivit ett gradvis mer påtagligt problem. Flera av de större svenska och nordiska studierna om cancer efter transplantation gjordes dock för 20–30 år sedan, och inkluderade patienter som transplanterats sedan 1970-talet. Vi var därför intresserade av att ta reda på de relativa och absoluta riskerna för cancer efter transplantation i modern tid, hur canceröverlevnaden ser ut, och hur canceregenskaperna och cancerbehandlingen skiljer sig åt mellan transplanterade och icke-transplanterade cancerpatienter.
Förhöjda risker
I avhandlingens första projekt inkluderades nära 13 000 svenska, danska, finska och norska patienter som njurtransplanterats 1995 till 2011, och följdes från transplantationsdatum till eventuell cancerdiagnos. Både de relativa och absoluta cancerriskerna var förhöjda för åtskilliga cancertyper. Högst relativ risk sågs för infektionsrelaterad cancer, som icke-melanom hudcancer, lymfom, och cancer i läpp, näsa och munhåla, medan de absoluta riskerna generellt sett var högre för cancertyper som är vanliga också bland icke-transplanterade, som bröstcancer, prostatacancer, lungcancer och tjocktarmscancer. Överlag drabbades en av tolv (8%) njurtransplanterade av någon form av cancer inom fem år efter transplantation, och en av sex (17%) inom tio år.
Lymfom risk för cancerdöd
Det andra projektet inkluderade alla svenska cancerpatienter som diagnostiserats med cancer från 1992 till och med 2013. Över tvåtusen transplanterade cancerpatienter, och nära en miljon icke-transplanterade, studerades. Studien visade att cancerpatienter som tidigare genomgått transplantation har en 35% ökad risk att dö på grund av cancer (hazardkvot 1.35), alltså en generellt sett sämre canceröverlevnad, jämfört med icke-transplanterade cancerpatienter. Specifika cancertyper med högre risk för cancerdöd bland transplanterade var bl. a lymfom, malignt melanom, urinvägscancer och tjock- och ändtarmscancer. Däremot sågs inga skillnader för andra vanliga cancerformer, exempelvis lung- eller prostatacancer.
Cancer i tjock- och ändtarm
Med tanke på den sämre överlevnaden i tjock- och ändtarmscancer syftade avhandlingens tredje projekt till att undersöka just varför transplanterade patienter med tjocktarms- eller ändtarmscancer har en sämre överlevnad än icke-transplanterade med samma cancertyp. Nästan 80 000 patienter som drabbats av tjocktarmscancer (sedan 2007) eller ändtarmscancer (sedan 1995) inkluderades, och bland dessa identifierades 99 patienter som genomgått en tidigare organtransplantation. Dessa matchades med fem icke-transplanterade cancerpatienter vardera med avseende på kön, ålder vid cancerdiagnos, årtal för diagnos och cancerlokal (tjocktarms- eller ändtarmscancer). Analyserna visade att transplanterade patienter hade lägre sannolikhet att bli behandlade kirurgiskt såväl som med strålning eller cellgifter, och bland patienter med ändtarmscancer hade transplanterade högre risk för återfall än icke-transplanterade. Dessutom bekräftades att transplanterade cancerpatienter hade sämre överlevnad, både vad gäller cancerdöd och död av vilken orsak som helst.
Njurtransplanterade högre risk
Sammanfattningsvis hade nordiska njurtransplanterade högre risk att drabbas av cancer jämfört med övriga befolkningen, och svenska organtransplanterade hade sämre överlevnad såväl vad gäller död av cancer såväl som av andra orsaker. Att ha genomgått en organtransplantation påverkade både given cancerbehandling och överlevnad bland svenska patienter med tjocktarms- eller ändtarmscancer. Både patienter och vårdgivare behöver således vara uppmärksamma på symtom på cancer efter transplantation, så att man kan gå in med behandling i ett tidigt skede. Därtill skulle transplanterade cancerpatienter troligtvis gynnas av utökat samarbete mellan onkologer och specialister på transplantation och/eller specifik grundsjukdom (t ex njurmedicin), i syfte att erbjuda bästa möjliga cancersjukvård för transplanterade.
Av: Henrik Benoni, specialistläkare kirurgi
Foto: Rawpixels
