I mitten på mars känns våren fortfarande avlägsen då isen ligger kvar i havsvikarna och trots att snön försvunnit från marken skymtar inga löv på träd eller buskar än. Frostnätterna bidrar till att sakta ner förloppet även om dagarna blivit längre. Våren kommer dessutom lite senare för mig i år då jag flyttat närmare 50 mil norrut från mitt tidigare hem i Karlskrona. Jag bor sedan ett par månader på Åland efter att ha fått en medicin-teknikertjänst här på sjukhuset i Mariehamn.
Vi är tre medicintekniker på detta lilla sjukhus som inte bara har dialysavdelning utan också intensivvård, operation, radiologi för att nämna några områden man kanske inte hade väntat sig se här.
Allt kräver planering
När man bor så här i skärgårdsmiljö märker man att det finns många saker man tagit för givet tidigare. Att ta sig till fastlandet kräver sin planering oavsett om det handlar om sjuktransporter eller nöjesresor. Helikoptertransporterna är ganska frekventa när det gäller akuta sjukdomsfall som kräver specialistvård vi inte har här. De flesta flyg går till Akademiska i Uppsala, 13 mil bort fågelvägen trots att det inte är längre till Åbo.
Man kan lätt glömma bort att man befinner sig i ett annat land då SVT:s sändningar kommer upp när man slår på sin TV. Det är dessutom svenska språket som gäller överallt även om dialekten ibland skvallrar om ett annat ursprung och sammanhang. Sedan kan det vara utmanande att hitta kvalificerad personal. Inom sjukvården är det vanligt med arbets-pendling främst från Sverige. Man kommer och jobbar här någon vecka och åker sedan hem igen. Detta gäller särskilt specialister som kanske inte har så många patienter här inom sitt område. Det är uppskattat då patienterna slipper åka i väg själva till fastlandet.
Som alltid när man flyttar till ny ort är det en process att lära sig att hitta, inte bara till jobbet och matbutiken men också till tandläkaren, frisören mm. Åland är dock inte så stort vare sig till ytan eller i befolkning, totalt ca 30 000 invånare varav ca en tredjedel bor i Mariehamn på den största ön kallad Fasta Åland. Resten av befolkningen är utspridd på ett 60-tal bebodda öar.
Viktigt att knyta band
Det känns märkligt att beskåda Sverige utifrån trots att det inte är så avlägset geografiskt. Det blir lätt att man jämför och ifrågasätter saker som man aldrig ens funderat över hemma.
Vi har ju i dessa tider börjat tänka allt mer i banor kring självförsörjning och beredskap inför krig. Men det får inte leda till att man isolerar sig utan då är det än mer viktigt att knyta band mellan grannländerna för att säkra upp resurser och tillgång till vård för de som behöver det. Inte minst gäller detta verksamheter som dialys som är kritiska vad det gäller materialförsörjning.
Vad kan vi göra för att skapa närmare samarbeten mellan inte bara regioner i respektive land utan också mellan sjukvårdens aktörer över gränserna. Dessa är viktiga frågor att lyfta fram och skapa intresse för. Vi har mycket gemensamt vad det gäller både organisation och arbetssätt. Det finns stora möjligheter att ta vara på varandras erfarenheter och lärdomar, betydligt mer än vad som görs nu.
Tekniker och ingenjörer gör som medlemmar i MTFD en insats inom dialysområdet genom utbyte av information dels på våra träffar under Njurmedicinska Vårmöten dels under GMP-dialyskursdagen vi ordnar på hösten.
Se på vardagen med nya ögon
Kanske är det ett byte av perspektiv som behövs så att man ser sitt land från ett annat håll och upptäcker hur mycket som är bra och välfungerande istället för att fokusera på det negativa som vi har så lätt för.
Vi kan alla ta tillfället att vända blicken och se med nya ögon på det vardagliga och invanda i våra liv och göra nya upptäckter, precis som jag har gjort i mitt nya liv här på Åland.
Av: Kristina Feldt, styrelsemedlem MTFD
