Personer med kronisk njursjukdom riskerar ofta att förlora både balans och muskelstyrka. Detta påverkar vardagslivet och ökar risken för fall. Ju sämre njurarna fungerar, desto vanligare blir problem som försämrad balans, svagare muskler och minskad ork. Därför är fysisk aktivitet särskilt viktig.

Men hittills har det varit oklart hur mycket och hur intensivt patienter bör träna för att faktiskt bli starkare och för att få förbättrad balans, särskilt när träningen sker på egen hand i hemmet.

En ny studie ändrar dock på detta. I den nypublicerade artikeln ”The Borg scale is safe and efficacious for prescribing and monitoring self-administered balance and resistance exercise in patients with chronic kidney disease: a post-hoc analysis of RENEXC, a randomized controlled trial” visar att regelbunden träning, utförd hemma eller på gym, kan ge tydliga förbättringar i både balans och styrka hos personer med kronisk njursvikt.

Ej undersökt inom balansträning

Artikeln är baserad på RENEXC-studien, där deltagarna randomiserades till att antingen träna balans- eller styrketräning under ett års tid. Utöver detta så tränade båda grupperna konditionsträning. Träningens intensitet styrdes med hjälp av Borgskalan, där deltagarna själva skattar hur ansträngande träningen känns. Borgskalan är välanvänd inom konditionsträning och används också för att styra intensitet för styrketräning, men är fortfarande inte undersökt inom balansträning. I RENEXC-studien var målet att träningens ansträngningsgrad skulle ligga mellan ”något ansträngande” till ”mycket ansträngande” för balans- och styrketräningen. Träningens duration anpassades efter deltagarnas förmåga och tidigare träningsvana, med målet att uppnå 90 minuters balans- eller styrketräning per vecka. Deltagarnas kondition, balans och styrka utvärderades innan studien påbörjades och efter fyra, åtta och tolv månaders träning.

Säker och effektiv träning

Resultaten var tydliga: träningen var både säker och effektiv. Inga skador rapporterades, och deltagarna följde rekommendationerna för ansträngningsnivå. De flesta tränade på nivån ”något ansträngande” till ”ansträngande”, vilket räckte för att ge förbättringar i både balans och styrka. Det fanns en stor variation i hur många minuter per vecka som de olika deltagarna tränade. Ett överraskande fynd var att även kortare träningspass gav effekt med förbättringar av styrka och balans.

Sammanfattningsvis visar studien att regelbunden träning, styrd med hjälp av Borgskalan och anpassad till individens förmåga, kan ge betydande förbättringar i fysisk funktion hos personer med kronisk njursjukdom, även för dem som inte tränar så länge åt gången.

Text: Philippa Svensson, Specialistfysioterapeut MSc. Njurmottagningen, Skånes universitetssjukhus

Foto: Freepik.com