Vi vet från tidigare studier att mellan 20-40 procent av landets dialyspatienter är undernärda till följd av sin sjukdom. Men undernäringen är oftast odiagnostiserad och det är därför svårt att sätta in en tidig behandling.

Nu pågår en svensk studie för att diagnostisera undernäring hos dialyspatienter. Forskningen utförs på sex dialysenheter i Stockholm, Göteborg och Borås. Det är ca 150-200 patienter i hemodialys och peritonealdialys som ingår i studien. Forskningsledare är Carla Avasani som är senior forskarspecialist och docent i näringslära på Karolinska Universitetssjukhuset. Syftet med studien är att undersöka tillämpbarheten av GLIM som metod att diagnostisera undernäring hos patienter med dialys. Ett annat syfte med studien är att utforska barriärer och framgångsfaktorer som dietister upplever när det kommer till att tillämpa GLIM i den kliniska vardagen.

Vad är GLIM?

GLIM är en metod för att diagnostisera undernäring. Förkortningen står för Global Leadership Initiative on Malnutrion Criteria och bygger på en global överenskommelse och rekommenderas att användas oberoende av medicinsk diagnos. Vi har tidigare (nr 4/2023) skrivit en artikel om detta i Dialäsen, här kommer en kortare summering:

Det första steget är att riskbedöma patienten för undernäring. Faller patienten ut som en risk går man vidare till att göra en utredning utifrån utredningskriterier. Utredningskriterierna utförs strukturerat och inkluderar BMI, oavsiktlig viktförlust, reducerad muskelmassa, minskat kostintag och inflammation. Det är främst kriteriet om reducerad muskelmassa som dietisterna har haft svårt att utföra i praktiken.

Dietisternas Riksförbund har sedan 2021 rekommenderat att undernäring diagnostiseras enligt GLIM- kriterierna. Det vi gör i pågående studie är att vi på ett strukturerat sätt utreder och bedömer samtliga kriterier på dialyspatienter på de sex dialysenheterna som medverkar i studien.

Så går studien till

Dietisterna på dialysmottagningarna som är med i pågående studie utför en riskbedömning för undernäring som är enligt SKR:s 3 frågor: BMI med mätning av kroppsvikt och längd, frågor om ofrivillig viktförlust samt ätsvårigheter som ex. nedsatt aptit.

Efter riskbedömningen görs en bedömning av muskelmassa, genom att mäta vadomkrets med hjälp av ett måttband. Har patienten vätskeansamling i benen mäts i stället armomkrets och hudveck, så kallad triceps tjocklek med hjälp av en kaliper. Mätningarna görs efter dialys för hemodialyspatienter och för peritionaldialyspatienter genomför mätningarna utan PD-vätska i buken. Även övriga kriterier som oavsiktlig viktförlust de senaste 6 månaderna, BMI, samt om patienten har ett minskat kostintag samt inflammation inhämtas under bedömningen.Alla data läggs in i Svenskt njurregister.

Förhoppning

Förhoppningen är att studien ska förenkla nutritionsbedömningen för att diagnostisera på dialysenheter och på sikt även möjliggöra en nationell kartläggning av undernäring.

Av Linda Schiller, Leg. Dietist

Foto: Freepik.com