Bästa möjliga behandling i hela Sverige – är det fortfarande möjligt?

Det blåser snålblåst över de flesta av Sveriges regioner och sjukhusen är hårt pressade av budgetsituationer som kräver anpassningar och förändringar för att passa in i minskade ramar.

Njursjukvården är ett område som väcker svåra etiska frågor. Njurmedicinsk verksamhet som dialys både i form av hemo- och peritonealdialys är kostsamma, ofta kroniska men livräddande behandlingar som i grunden inte kan minskas eller dras in, men vi ser nu att möjligheter att erbjuda den för patienten mest passande behandlingen inte alltid finns kvar. Och att det finns skillnader mellan olika regioner och kommuner

Tillgången till assisterad PD

Ett exempel är tillgången till assisterad PD som av professionen betraktas som den behandlingsform som bäst kan möjliggöra för äldre, multisjuka att omhändertas i hemmet eller på äldreboende på ett för dem skonsamt och värdigt sätt. Men vårdformen är personalkrävande och kan därmed betraktas som en möjlig besparing när sparåtgärder planeras. Assisterad PD genomförs ofta med stöd av vårdpersonal som är anställd inom kommunen och då är det upp till den enskilda kommunen om patienten ska få tillgång till denna behandling två olika huvudmän.

Den akuta bristen på dialyssjuksköterskor vid landets dialysavdelningar är ett annat allvarligt hot mot patient­säker­heten och patienternas förutsättningar att kunna leva ett normalt liv utanför sjukhusmiljön. Vi ser att patienter tvingas resa längre till annan dialysenhet och att läkare behöver ta ställning till minskad dialystid. För vissa patienter kan det vara medicinskt försvarbart att minska dialystid, men grunden för att fatta sådana beslut ska var medicinska och inte pressas fram som följd av ekonomiska eller personalmässiga brister.

Erfaren njurpersonal hotas att dras in

Ytterligare exempel på när ekonomin får styra är när tillgången till erfaren njurpersonal och njurjour hotas att dras in.  Njursjuka patienter är patienter under speciella omständigheter med till exempel accessproblem såsom hotande stopp i fistel och infektioner där insats ofta kräver njurmedicinsk kompetens för bedömning av åtgärd. Handläggning av dialyspatient med akut övervätskning kan leda till att intensivvårdspersonal behöver anlägga akuta centrala dialyskatetrar då det krävs en dialyssköterska för att sticka i en fistel. Många gånger är personkännedom en stor tillgång för att på jourtid ta beslut om komplicerade patienter med många sjukdomar, långa läkemedelslistor och dialysbehandling. När möjlighet till intermittent hemodialys på jourtid inte finns att tillgå för att behandla patienter med metforminutlöst laktatacidos frångår man korrekt medicinsk behandling för denna potentiellt livshotande situation.

Sjukhus saknar ordinarie njurläkare

Många sjukhus saknar fortfarande ordinarie fastanställda njurläkare och många enheter är beroende av konsultläkare för sin bemanning. Hur ska vi arbeta i framtiden för att räcka till för alla som behöver oss? Äldre blir fler och människor i arbetsför ålder minskar d v s antalet som arbetar i vården beräknas minska. Är digitalisering en lösning? Där njurmedicin står idag bedöms inte digitala och andra tekniska lösningar kunna ersätta människor som kan arbeta med patienter. En ökning av antalet patienter som kan transplanteras är önskvärt både för patientgruppen och för professionen, men låt oss inte glömma att kostnader inte försvinner helt då uppföljning och läkemedel också måste finnas i budget.

Kloka kliniska val

Njurmedicinska kliniker arbetar liksom andra kliniker med att hitta möjliga sparåtgärder och vi följer med i diskussionen om Kloka kliniska val d v s vi ska inte utreda och behandla där det inte ger något positivt för patienten. Men när blir de ekonomiska utmaningarna så stora att vi ska se oss som hotade?

 

Av Maria Eriksson Svensson, ordförande SNF & Cecilia Rosander, styrelseledamot SNF

Foto: Skåne universitetssjukhus