Efter att ha arbetat i den svenska sjukvården i snart 40 år har jag varit van att arbeta inom en sjukvård som varit i topp internationellt. Vi står oss fortfarande väl inom vissa diagnosområden och vi har utmärkta resultat inom områden som mödra- och neonatalvård, hjärtvård, stroke, diabetes, reumatologi, barncancer & barndiabetes. Även inom transplantation, där jag är verksam, ligger vi i framkant. Generellt tappar dock den svenska vården plats i internationella rankningar och vi hamnar ofta på 11-20:e plats, oftast efter Norge och Danmark.

Som man kan läsa i media har vi betydande problem med tillgänglighet, kontinuitet och kostnadseffektivitet. Framför allt har vi tillgänglighetsproblem för vanliga icke dödliga sjukdomar. 630 000 patienter står idag i vårdköer.Det finns också tecken på att vi har en ojämlik vård, då det finns olika tillgång på vård i olika delar av landet.

Ojämn läkartillgång

Läkartillgången är ojämnt fördelad över landet, med nästan dubbelt så många läkare i vissa regioner jämfört med andra. Även kostnaden för läkemedel skiljer sig. Inom njursjukvården skiljer det sig bland annat mycket mellan hur många som dialyseras via AV-fistel, från 35% till över 80% på de bästa dialysavdelningarna. De skillnader som finns i tid på väntelista inför njurtransplantation mellan de olika centra har visserligen minskat något de senaste åren, men är de är omöjliga att jämna ut utan en central styrning av sjukvården.

Varför är det då så här? Jo staten har ganska små medel att påverka så vi får en jämlik sjukvård. Den regionala skattetaxeringen ger staten ett begränsat mandat att påverka vården.

Så gjorde grannländerna

Hur har då våra grannländer gjort som idag har en bättre fungerande sjukvård? I Norge hade man för 20 år sedan dålig ekonomi, många små sjukhus, långa köer och stor ojämlikhet. Jens Stoltenberg förstatligade sjukvården när han var statsminister. Man har nu en statlig finansiering där hälsoministeriet ansvarar för vården och sjukhusen och specialistvården utförs i fyra vårdregioner.Danmark har idag en statlig finansiering och hård styrning av Sundhetsstyrelsen. Patienterna kan söka vård på alla offentliga sjukhus. Den egna regionen betalar för vård i annan region. Alla har rätt till privat vård efter 30 dagars väntan vilket lett till att det nästan inte har några vårdköer idag.

Finland går samma väg och staten tog över finansieringen från kommunerna från 2023.

Det finns fler skäl till att förstatliga sjukvården:

• De flesta regioner är för små, 200–300 000 invånare, för komplexa sjukvård och kostsamma investeringar.
• Det finns ofta koordinationsproblem mellan regionerna.
• Det saknas ett enhetligt nationellt elektroniskt journalsystem, vilket är mycket frustrerande för oss som arbetar inom sjukvården.
• Patienterna har svårt att få vård över regiongränserna.
• Möjligheterna till förebyggande åtgärder är begränsade. Pandemins olika hantering med vaccinationer, testning och smittspårning är exempel på detta.
• Det saknas ett övergripande ansvar för kompetensförsörjning och efterutbildning av läkare och sjuksköterskor.
• Det finns inget övergripande ansvar för kostsamma investeringar (sjukhusbyggnader).
• Pandemin tydliggjorde stora skillnader i krishanteringen: beredskapslager, smittestning, smittspårning, skyddsutrustning, IVA kapacitet.
• Statliga myndigheter inklusive regeringen, MSB, Socialstyrelsen, IVO, med flera kan bara indirekt styra vården i en krissituation. I en krigssituation måste staten ta helhetsansvaret. Det märkte vi verkligen av under pandemin.

Argument för regionstyrd vård

Argumenten för att ha sjukvård styrt av regioner är att närhetsprincipen oftast är att föredra, det finns ett intuitivt motstånd mot centralisering.Möjligen underlättas samarbetet sjukvård-omsorg mellan region och kommun.Det skulle också kunna finnas större krav på att hålla sig inom budgetramarna om det gäller den egna regionen.

Ovanstående argument förs gärna fram av de 3800 regionpolitiker som med ofta begränsade kunskaper styr vården. Kostnaden för dessa politiker är ju ganska hög och dessa pengar skulle göra mer nytta ute i vården.Vad ska dessa politiker egentligen bestämma över? Om sjukvården ska vara samma i hela landet kan det ju lika gärna beslutas om på central statlig nivå.

Ifrån alla politiska partier utom Kristdemokraterna finns det dock en tveksamhet till statlig sjukvård då jag tror man gärna vill ha dessa 3800 regionpolitiker som sin plantskola/farmarlag för att kunna får fram bra rikspolitiker.

Sammanfattningsvis förordar jag att:

• Staten ska ta in all skatteintäkt för vård och fördelar skattemedlen till sex geografiska vårdområden med professionella (icke-politiska) styrelser.
• Vårdområdet bör driva sjukhus och primärvård men också upphandla vård av externa aktörer.
• Vi bör ha en statlig sjukvårdsstyrelse med politisk styrning.

Källa: Professor Jörgen Nordenström, Karolinska Institutet, SNR:s årsrapport 2022

Av Per Lindne´r, ordförande STF